Vissa gör det innan tävling/träning medan andra väljer att
"spara på energin" till själva racet. Vem gör rätt och vem gör fel? Vad finns det för vinningar i
att "värma upp" och vad skall den innehålla?

Som individuell
idrottare har du ingen lagkamrat att skylla på, utan som du tränar och
förbereder dig kommer du prestera, det är den bistra sanningen. En
cross/endurotävling innebär inte att man, som i fotboll, kan glida omkring och
känna på motståndet och stegra intensiteten. Om du är ute och tränar själv kan
du göra en sådan intensitetsstegring genom att köra två-tre varv lugnt, för att
sedan skicka på allt du förmår, det är också uppvärmning.

De flestas tanke med uppvärmningen är att förbereda kroppen
på vad som komma skall. Helt enkelt att förbereda blodkärl, lungor och muskler
på de krav som kommer att ställas på dem senare. Utöver detta kan uppvärmningen
fungera som en liten checklista över kroppen. Du känner ju redan när du värmer
upp om du känner dig pigg/seg, om utrustningen känns konstig eller om du rentav
har ont någonstans. På så vis hinner du fixa till utrustningen, göra något
åt
smärtan och till och med bestämma fokus inför racet.

Nedanstående "recept" har blivit inpräntat i mitt huvud av
olika tränare och förstå-sig-påare genom åren 

• Uppvärmningen skall
  hålla på minst 10 minuter
• Börja med att jogga
• Sedan gymnastik och diverse specifika övningar
• Avsluta med jogging igen med spurter
• Planera utförandet så att man inte behöver vänta
  10 minuter på att få rulla ut på grinden

Fortfarande försöker jag följa detta, ja när det är tävling
i alla fall….

Detta är mina reflektioner på uppvärmning, vilka är dina? Kommentera gärna artikeln.

Nästa vecka kommer vi att titta på om det finns någon
forskning inom området

//Mange, kiropraktor.se