Jonas Wing slutar med motocross !!
Efter flera år av skador så väljer 23årige Jonas Wing från Kinna att avsluta sin framgångsrika karriär som tävlingsförare. Sporten blir en profil fattigare, och Sverige förlorar också sin allra skickligaste utövare som ett resultat. Beslutet har växt fram under en längre tid och var mycket svårt för Jonas att fatta, men till sist var han tvungen att lyssna på sin kropp.
– Det känns väldigt vemodigt men egentligen så finns det inga bra alternativ. Min kropp har tagit väldigt mycket stryk de sista åren, och nu vill jag läka ihop ordentligt en gång för alla innan det är för sent, förklarar Jonas.
För sju år sedan erövrade Jonas sin elitlicens genom att på ett fenomenalt sätt förvalta ett wildcard vid ett SM på Backabanan hos hemmaklubben Skene MS. Därefter var utvecklingen explosionsartad, och redan året därpå slutade han femma i 250-SM för seniorer samt vann JSM. En enig expertpanel var rörande överens om att den unge Kinnakillen hade allt som krävdes för att nå en bra placering i VM, och detta var också Jonas ambition. Genom stenhårt och målmedvetet arbete och nödvändigt stöd från långsiktiga samarbetspartners så såg det riktigt lovande ut. Resan mot toppen hade börjat, men en ytterst besvärande faktor i sammanhanget var alla skador som redan från början gjorde den så mycket tuffare och långsammare.
– Motocross har alltid varit min grej och jag vet att jag hade alla egenskaper som krävdes för att nå hela vägen. Jag älskar att träna och har alltid haft en bra disciplin, och att tävla på hög nivå är det roligaste jag vet. Tack vare stöd från sponsorer och goda råd från bland annat Peter Johansson så kan jag ärligt säga att jag tror jag fixat det utan alla skador, säger Jonas allvarligt.
Jonas lista över skador från 2002 och framåt är en avskräckande läsning, och det är svårt att förstå att han under samma tid gick från att vara lovande ung svensk till en förare det snackades om i MX2-VM. 2002 förstörde Jonas menisken i knäet, året därpå bröt han handleden. 2004 var det dags för en korsbandsskada i knäet, och 2005 inleddes med ett brutet nyckelben samt axeln ur led i en otäck krasch utför ett stup i Frankrike. 2006 slog Jonas axeln ur led ytterligare två gånger. 2007 fortsätter motgångarna, och Jonas upplevde den värsta motgången hittills i karriären.
– Till att börja med så blev jag inte särskilt nedstämd av alla skador. Jag håller på med en farlig sport, och tack vare bra träningsdisciplin så var jag ofta tillbaka på cykeln snabbare än vad som egentligen var möjligt. 2005 vann jag MX2-SM och kände att jag gjorde stora framsteg trots skadorna. Jag hade en långsiktig plan med olika delmål, och tillfredställelsen att nå dessa trots alla skador gjorde mig bara ännu mer beslutsam. 2006 körde jag full säsong i MX2-VM och vann Coupe L'avenir som är Lag-VM för juniorer individuellt. Jag fick ta emot pris av Joel Robert, och jag kände att jag hade klurat ut hur det funkade i VM. Jag visste att jag skulle göra en riktigt bra säsong i VM 2007 om allt bara fungerade. Jag var aktuellt för en bra styrning 2007 och tränade riktigt hårt i Holland när jag förstörde knäet allvarligt på träning. Här gick luften ur mig för första gången, och skadan var dessutom så allvarlig att jag kommer att dras med den resten av livet, suckar Jonas.
Återigen kom Jonas tillbaka på rekordtid, och hösten 2007 blev han därför utvald att representera Sverige i Lag-VM. Facit blev en resa till USA där ett lätt fall fick axeln ur led, igen. Väl hemma i Sverige hoppades Jonas trots detta kunna delta i Gotlands Grand National, men hans kropp var inte med på planerna.
– Jag minns att jag skulle lasta av en cykel hos Ktm i Örebro, men lyckades krångla till det när den skulle ut genom dörren. Axeln hoppade ur led och jag var ensam på en parkeringsplats med fruktansvärda smärtor. Jag visste i vilket läge armen skulle vara för att få den på plats igen, men smärtan gjorde att jag svimmade och slog huvudet rakt i marken. Jag vaknade en stund senare och då hoppade axeln på plats, men jag blödde ymnigt och var smutsig och blöt. Jag var så förbannad att jag bara torkade av mig och åkte raka vägen hem igen, och något Gotland blev det inte.
Jonas opererade axeln och kom tillbaka till 2008. Efter halva säsongen var Jonas något av sitt gamla jag och ledde mot alla odds SM när oturen slog till igen. En oturlig olycka resulterade i en höft som slogs ur led samt ytterligare skador på det ena knäet.
– Jag har lyckats undvika att slå i huvudet i de flesta krascher, och till sist är jag ju tvungen att inse fakta. Min kropp klarar inte längre de påfrestningar som blir i den här sporten. Självklart gör mina gamla skador mig mer ömtålig, även om det inte alltid känns så. När något händer på banan gäller det att allt i kroppen reagerar blixtsnabbt och helt likvärdigt, men lite nedsatta rörelser gör stor skillnad för resultatet när allt sker på en millisekund, och då blir konsekvenserna därefter. Ser jag på mitt facit de sista åren så ser jag vad som väntar de närmaste åren om jag fortsätter, och där dör min motivation och självbevarelsedriften tar över. Vem vet vad som händer i nästa krasch, konstaterar Jonas retoriskt.
Parallellt med att ligga på operationsbordet har Jonas haft en smått fantastisk karriär med svenska mått mätt. Guldet i SM 2005 har han följt upp med att alltid vara landets snabbaste förare mellan skadorna, och 2006 gick det även riktigt bra internationellt.
– Jag minns att jag tog starten i MX2-VM i anrika Namur Belgien, och sedan ryckte till mig en ledning som höll ända tills bakhjulet rasade. Jag hade hela min familj på plats och känslan var otrolig, glädjen men också besvikelsen efteråt. Man ska egentligen inte hålla på och tänka på vad som kunde ha hänt, men där var jag i alla fall nära något riktigt stort minns Jonas.
Sporten motocross kommer alltid ha en plats i Jonas hjärta, och han utesluter inte att han kommer att jobba med den på något sätt i framtiden. Genom att följa sina drömmar har han fått se världen och lära känna massor av trevliga människor. Han har fått utlopp för sin tävlingsinstinkt och tränat upp en medfödd envishet och vinnarskalle på samma sätt som de flesta individuella elitidrottare. Glädjen till fysisk aktivitet och träning kommer han alltid att behålla, och med den kunskap han har samlat på sig i ämnet så blir vinterns Vasalopp antagligen inga problem. Vad Jonas ska ersätta crossen med blir nog en svårare fråga.
– Jag har lagt all min fokus och energi på ett mål nästan hela mitt liv, och levt med det dygnet runt. Nu har jag tvingats att välja bort den biten, och jag känner en stor tomhet och det kommer jag nog att göra tills jag hittar något annat som blir min grej. Jag ser dock fram mot nya utmaningar, det känns som att jag är redo för det mesta efter den här resan, avslutar Jonas.
Jonas vill tacka alla sponsorer som funnits med på resan. KTM, Duells, Castrol, Pirelli, FLY, Jonte Engdahl Motorsport, Berghems Mekaniska, Borganäs, Jobro, Teknikrör, Lincoln Electric, JS Bygg, GVV, Örby rör, Hana Designs, Maxim.
Text: Barath Media & Promotion
