Efter en misslyckad förra helg var jag rejält taggad inför denna lördagsträningen.

Vädret var perfekt, hyfsat torrt och inte för kallt som det oftast är vid denna årstiden.

Tyckte jag var tidigt ute men när jag närmade mig banan med bilen låg det 2 eller 3 bilar till framför som hade samma mål som jag, hade räknat med ganska mycket folk eftersom det var provkörning av Hondas -09.

Väl nere på banan märkte jag att en del av de som var där kommit långväga för att testa nya honda.

Jag lossade hojen, bytte om, skrev in mig och drog ut på startrakan med pirr i magen och hunger efter en bra träning.

Banan var perfekt, sköna spår i kurvorna att lägga ner hojen i och nyskrapad i de värsta backarna så det var lätt att dra lite extra på gasen. Träningen gick precis som jag ville, hade värsta flytet och vågade dra på lite extra på hopp som jag inte riktigt lyckats i tidigare, vågade dra på och låta hojen arbeta i uppförsbackar. Det var mycket folk på banan och jag blev naturligtvis omkörd av de duktigare killarna. Jag gillade läget riktigt när jämnbra eller något bättre förarare körde om och jag gjorde allt för att hänga dom, ibland lyckades jag ganska bra och detta stärkte så klart mitt ego.

Äntligen börjar det lossna lite för mig. De 3 timmar som träningen var gick på ett litet kick och snart hade jag lastat hojen och var på väg hem och finns det någon bättre känsla än när hela kroppen värker och man är helt slut medan skallen bara njuter av en lyckad träning. Då känns det riktigt bra att åka hem och lägga sig på soffan.