Efter gårdagens tävling på Vik banan i Upplands Väsby så känner jag mig tvungen att avlägga en liten race rapport.  Jag hade ganska höga förväntningar på dagen eftersom Vik  känns som en andra hemma bana efter Arlanda och allt annat en A-final skulle vara en besvikelse. Efter uppvärmningen var jag lite missnöjd  då "flytet" lyste med sin frånvaro, blev inte allt för orolig utav detta utan räknade kallt med att jag skulle skärpa till mig till kvalet. Väl i kvalet fick jag stå näst innerst och var övertygad om att jag skulle kunna göra en bra start därifrån. Ett halvkasst utsläpp och 2/3 av startrakan senare (utan en chans att veja) så dammar jag rakt in några som krokat ihop mitt framför mig. Det blev en rejäl krash och jag slog en volt och rullade några varv, låg kvar någon sekund och kände efter lite. Insåg ganska snabbt att jag klarat mig bra, då började paniken om att komma iväg snabbt och åtminstone rädda en B-final. Stressad och lite snurrig efter krashen reser jag mig och gräver fram min hoj ur "krash-högen", kickar igång och drar iväg. Styret var snett och koppling o bromsarna kändes lite annorlunda, vande mig ganska snabbt med detta och jakten var igång. Körningen gick hyffsat och efter 5 varv var jag uppe på en 19:e plats, men då kom nästa bakslag, punktering. Insåg att loppet var kört och började rulla, blev tvungen att rulla nästan ett helt varv innan jag kom till ban avfarten. Ute på mitt cruising varv får jag syn på att transpondern sitter snett och på fel gaffelben, tänkte inte mer på utan åker en bit till och får syn på att nummerplåten i fram är gul (min är vit), böjer mig fram och tittar på nummret och får ett gott skratt. DET VAR INTE MIN HOJ!!! Det visade sig att jag i striden hetta grävt fram Matte Söders hoj och dragit iväg på den, hade jag inte fått punka hade jag inte märkt det förrän jag gått i mål. Detta är förtsåss helt oförklarligt och tyder på att man är ganska okänslig. Till mitt försvar måste jag ändå säga hojarna är nästan lika och hans nummer är 607 o mitt 807, + att jag nog var lite groggy efter krashen. Tur i det hela var ändå att jag känner Söder, annars hade det om möjligt blivt ännu pinsammare. Efter heatet böt vi tillbaka och min hoj var ju fulltankad och startklar för eftermiddagens C-final, som jag senare fick vinna med en segermarginal på 1min 15sek. Slutligen vill jag bara säga sorry till Söder, hade du inte gjort illa dig i krashen hade du gärna fått tagit min hoj:o) Hoppas du läker ihop snabbt och kan vara med o dra snart igen.

Över och ut, Martin  #807