Gotland Grand National, en tung upplevelse

Med genomgående verk i hela kroppen har jag nu satt mig ned, efter att under dagen tagit reda på det som i lördags morse kallades crossmotorcykel och i lördags eftermiddag var oigenkännlig lerklump.

Det började med avresa mot Gotland från Nynäshamn på fredag kl 12.00 och efter landstigning bar det direkt av ut till Tofta skjutfält för anmälan och besiktning av motorcykel. Så här långt såg allt trevligt och bra ut, det hade regnat en del under veckan, men banan såg riktigt fint ut. På lördagen morgonen var dock detta med en fina bana spolierad, regnet kanske inte vräkte ner, men det regnade en hel del och hade så gjort under hela natten. Eftersom detta var mitt första GGN fanns en hel del stress kring hur allt går till och köerna in till parkeringen på morgonen minskade inte direkt denna känsla. Väl på plats med parkerade bil, kröp stressen på ordenligt, hjälmen skulle tejpas med extra skärm, glasögon måste skyddas mot vatten på väg till start, pinne att stödja hojen mot vid starten måste letas upp och vi måste ju även ta oss till start i tid. Vi var lite sena på plats vid starten, men en stark löpning fram till startlinjen gjode att jag trots detta nästan stod i första ledet. Starten går till så att samtliga varmkör sina hojar och efter detta slår man av sina motorer och väntar på en ljussignal som indikerar start. Vi var dock många som blev fintade av den speaker som snällt berättade att det var ett antal minunter kvar till start varefter de 20 sekunder senare släppte iväg starten.

Att komma iväg runt 200 plats istället för i toppen som jag hade tänkt, gjorde inte min resa lättare och efter endast någon kilometer blev jag ordentligt avsatt när jag fick en rejäl tackling av en annan förare. Upp igen och omkull igen strax innan varvning efter ännu en vinglig förare. Loppet är för alla och jag har väl egentligen inte rätt att vara arg på andra förare, men nog är det frustrerande när man råkar ut för saker som inte själv kan göra något åt. Loppet flöt sedan på och jag gjorde ett tankstopp på tredje varvet och efter det kändes det kanon med nya glasögon, handskar och avtorkade handtag. Riktigt, riktigt slut, både mentalt och fysiskt tog jag mig i mål efter 3 timmar och 26 minuter och 5 körda varv, på plats 52 av 789 i min klass 4.

Direkt efter målgång undrar man verkligen vad man har gjort och man lovar sig själv att detta kommer jag aldrig, aldrig att göra igen. När man sedan har fått på sig lite torra kläder så börjar det genas kännas bättre och man funderar redan på vad man kan förbättra till nästa års lopp. Jag får lov att tacka organisationen kring GGN för en fantastisk tävling och jag lovar att jag kommer tillbaka flera gånger efter detta.

För övrigt var det Mats Nilsson som i stor stil tog hem GGN i år och även vandringspriser efter fem segrar totalt. Han hade under första halvan av tävlingen hård konkurrens från den den tiofaldiga värlsmästaren i motocross Stefan Everts, som ett tag hade ledningen med ca 20 sekunder,men sedan blev tvungen att bryta efter problem med kylningen på sin KTM. Mats var den enda av årets förare som lyckades hinna ut på ett sjunde varv innan tre timmar gränsen hade gått, tvåa kom Anders Eriksson och trea var Carl Johan Bjerkert.