Förra helgen i Södertälje var riktigt kul och min körning fungerade kanon. På väg mot helgens tävling i Hallstavik såg det vädermässigt ut att kunna bli en lika fin dag som i Södertälje och förhoppningsvis skulle även min körning fungera lika bra och kanske, kanske skulle starterna vara något bättre.

Hallstavikbanan är kanske ingen favorit och tyvärr tycker jag inte riktigt att de har lyckats med sina ombyggnader i år, men underlaget var under förmiddagen kanon. Jag var helt ok med ut ur första kurvan på en sjätte plats i kvalet och fick sedan likt Södertälje till några riktigt bra första kurvor och var snabbt uppe i ledning. Vad som hände sedan vet jag knappt själv, men jag lyckades rycka åt mig en ledning på 6,5 sekunder på det första varvet, trots motstånd av bl.a. Anders Svärdvik(#921), Robert Johansson(#710), Torbjörn Engström(#942). När sedan Svärdvik och Robban slogs om andra platsen de första varven, kunde jag åka mot seger i mitt egna tempo.

Inför finalen såg det ett tag ut som att vi skulle klara oss från det värsta regnet och lerig bana, så blev dock inte fallet. Strax innan vår final vräkte regnet ner och det var bara att ställa sig in på ett riktigt mudrace. Med bara en uppsättning fälgar hade jag tänkt köra på samma däck som i Södertälje, men när regnet kom kändes det inte riktigt som en optimal idé. Martin Jansson(#807) hade ett nytt däck som jag fick ta, jag var dock själv för nervös att ställa mig och kränga däck 30 min innan start. Räddningen blev garage polaren Johan Düren som dök upp från ingenstans och hjälpte mig kränga, stort tack för det.

Helt ok med även i starten av finalen och jag varvade första varvet på fjärde plats. Det var tight racing i början mellan Ronnie Alpsäter(#733), Robban, Daniel Olsson(#780) och jag själv och vi låg i den ordningen fram till det fjärde varvet då det hände grejer. Robban gjorde en tuff, men vad jag hörde ok omkörning av Alpsäter, jag gick om Olsson och upp på tredje plats. Strax innan mål på samma varv gick sedan Robban omkull och jag var upp på en andra plats, för att på det femte varvet ta över ledningen efter att Alpsäter kört av sin kedja. Resterande fem varv blev sedan en hård kamp mellan mig och Olsson, jag trodde ett tag att jag ryckt lite, men så var inte fallet speciellt länge. Jag hade i mål 2,5 sekunder tillgodo på Olsson och första delsegern kom äntligen.

Den här gången hade jag inte snabbast varvtid i finalen, men tog mig istället i mål som etta. Det känns grymt skönt och jag tycker själv att jag var värd en seger. Kvar återstår dock att få slå även Anders Svärdvik i en final, Svärdvik som jag tror avstod finalen på grund av en revbensskada han dragit på sig i veckan. Men det återstår några tävlingar att försöka på.

Stort tack till mamma Ingrid, syster Teres, Lasse, Johan Düren, Jonte Strand och alla andra som gratulerar till segern. Tack till mina sponsorer A-däck, InPrint, A Screen

/Tomas #325