Hej alla glada! Nu har jag inte uppdaterat igen på ett tag och alla klagar som f** på mig så det är väl dags.
Under 2008 har jag haft det motigt, små skador och motivationen har inte varit på topp. Sm:et i Uppsala gjorde jag illa axeln, ett muskelfäste gick av och axeln hoppade ur led. Det blev ett avbrott från crossen och sen i oktober åkte jag och Emelie ner till NZ.
När jag ner hit kände jag att axeln inte riktigt ville vara med, inte tillräckligt med styrka i den och ville inte riskera nått. Så jag tackade nej till den 2:a och 3:e deltävlingen mästerskapet som var tänkt att jag skulle ha åkt.
Så jag provade att åka lite i början av december och det kändes bra, sedan åkte jag sedan ner till New Plymouth och till den gamle stjärnan Shayne King som driver Honda Teamet här på New Zealand och hämtade en hoj som jag får låna under min vistelse här. Tack Shayne!
Med 2 timmar på hojen åkte jag och min kompis Ollie, Emelie och Ollie pappa ner till New Plymouth igen för att köra den sista mästerkapstävlingen. Jag var inte direkt i toppform och att ha fått lånat en hoj av Honda som ville att man skulle stå ihop med teamet, dom skulle göra min hoj gul och blå mm… Jag fick säga STOP, jag har åkt 2 tim sen augusti och känner mig inte direkt het.Dom förstod och tyckte att det var modigt gjort att säga ifrån.
På lördagen körde vi träning och kval, banan var svår med mycket kurvor och hopp, svårt att komma in i banan. Under träningen tog jag det lugnt och bara försökte memorera banan och åka hoj. På kvalet åkte jag ut och rullade några varv och sen slog jag på ett halft varv innan jag fick kramp men det var bara att hålla i och be till gud om förlåtelse för alla gånger man svurit och hoppas att han godtar ursäkten. Jag satte 7:e tid med 4 sek upp till 1:a plasts som den mycket kända Daryl Hurley som åkte både mx1 och mx2 denna helg hade. Ett tecken på att jag inte var så långsam var att Scott Columb som åkte VM i mx1 2008 var 1 sekund bakom mig. Till söndagen hade dom vattnat banan perfekt, det var så bra en banan kunde blir, men banan var slagig och svår. Jag hade en taktik som var: Bra start och sen orka hela racet.
Det började med starten, dom har olika metoder när det gäller starter här över. Dom satte upp en skylt som det stod att man skulle kolla sin knäppning på hjälmen, sen så satte dom upp en 10 sek skylt, alla började varva och jag som inte fattade nått började titta mig omkring och undrade vad fan dom höll på med. Sen vände dom på skylten och då stod det 5 sek, 1,5 sek senare föll grinden. Det kändes som om jag var sist av alla men efter första kurvan var jag 4:a tappade ner till typ 6 nästan direkt på första varvet sen låg jag där ett tag och sen kom det 2 som körde om mig men jag höll mig lugn och jag kunde tag tillbaka 1 plats innan racet var över.
Heat 2 var jag beredd på starten, jag var ut som 3:a tappade 1 men hängde med dom där framför och efter 3 varv hade jag sån massiv jätte kramp i armarna att jag var tvungen att slå av lite. Jag tappade ner till 10 eller nått och sedan när krampen hade släppt kunde jag åka upp mig till 7:a. Jag är nöjd med helgen, men det hade varit kul att se hur det hade gått om jag hade varit i form.
Sen har jag tränat på i veckan som var, i helgen så var det ett mindre race som gick ca 45 min från där jag bor. Det var riktigt skitigt och halt på träningen, jag tvättade hojen efter Ollie hade tvättat sin men när jag stod där och tvättade i min egna lilla värd så kom Emelie och sa: all är på väg ut och Ollie sa att du skulle skynda ganska mycket om du ska hinna. Jag skyndade som fan, och hann precis till start.
Ut som 4-5:a och sen var det en ny banan som jag var ute och åkte på kändes det som. Det var ett sånt jävla kanonfärste jämfört med träningen och jag hade fan kramp i hela kroppen. Jag sa till mig själv hela tiden: ta det lugnt, ta det lugnt. Jag blev 6:a i hetet men jag var ikapp 2 st precis innan mål. I andra racet var jag ut som 3:a, samma sak igen. Kramp och det var bara att ta det lugnt. Banan var en sån att det gick riktigt fort och mycket hopp och med ett sånt kanonfärste var det bara att försöka att hålla i sig. Sista racet var jag ut som 2:a tappade min vän Ollie men hängde på och banan hade blivigt lite damm hal och jag hade mycket lättare att åka nu, jag gick imål som 3:a men bara några sek upp till 1:a platsen.Nu i veckan ska jag träna på och fira jul i solen och sen ska jag åka ett race på söndag den 28 och sen är det ett nytt år som väntar.
Just nu sitter jag med träningsvärk och är lite smått irriterad över allt och ingenting.
Fuck of…
Text och Foto: Jonas Bodin