Det var en spännande resa ner till Schweiz, Zürich.
Vi startade våran resa ner till Zürich på onsdagen 5/11 och vi
sattsade på att vara där på torsdag kväll för att besikta. Vi hade 160
mil framför oss när jag hämtade kristian i Linköping direkt efter
jobbet.
Resan ner flöt på bra och mitt i natten tog vi ett brejk nere i
Tyskland för att sova. Vi stannade på en rast plats för att sova. Efter
vi hade sovit ett fåtal timmar så började vi rulla igen. När vi hade
kommit fram nere i Zürich hade vi rest nästan ett helt dygn.
När vi var framme så började vi kolla upp allt med anmälan, banan
och var vi skulle stå med bussen och cyklarna. Vi skulle ha cyklarna i
en annan lokal som var tvärs över gatan. När vi körde ner alla våra
saker till mek lokalen så träffade vi Jens som äger Ihle-Racing som jag
skulle köra för under helgen. Vi pratades vid ett tag sen började vi
stripa upp min cykel med hans vita plast och dekaler.
När vi var klara med cyklarna gick jag och Bröttan (meken)
tillbaka till våran buss för att sova, vi hade ingen el under natten
för adaptern var fel och vi skulle få köpa en ny till dagen därpå. Vi
var mycket trötta så sova var inget problem.
Dag 1:
När vi vaknade så gick vi banan några varv och sen började
träningen vi 12:00. Banan var inte allt för svår men underlaget var
halt och de hade lagt ut betong på vissa partier för att det skulle
hålla. Första träningen var jag mest ute och kände på banan och
försökte få rythm över allt. Det kändes bra men men var lite passiv i
kurvorna och var tvungen att köra mer agressivt.
Till andra träningen så kändes det mycket bättre och var mer
bekväm. I tidskvalet kom jag sexa och fick då välja startspår i kvalet
som sjätteman.
Kvalet: 6 vidare. Jag gjorde ett bra utsläpp men han som stod till höger om mig fick
res och körde in i mig. Fick bromsa till och sen var det kört att vara
med i starten. Jag slingrade mig in mellan nårga på innern och var
kanske sjua av tolv. Låg och krigade med den som var framför mig tills
det kom två amerikanare och tryckte till mig i en kurva så jag var nära
på ramla. Jag blev sur och ville köra om dem igen men de hade för hög
fart och jag kom aldrig om. Slutade på en nionde plats i kvalet och det
var sex som gick vidare.
Sista Chansen: 3 vidare
Var laddad som bara den och ville verkligen ta mig vidare till
semin. I starten gjorde jag ett bra utsläpp igen och var två i kurvan.
Blev omkörd av en i andra böj och låg trea, sista platsen för semin.
Jag höll tredje platsen länge och en kawasaki kille gjorde ett antal
försök för att ta sig om. Tillslut kunde jag inte hålla honom längre,
han körde rakt i sidan på mig och tog sig förbi. Jag slutade på en
fjärde plats och var en placering ifrån semin.
Det kändes surt att inte ta sig vidare men visste ju att det var
en dag till vi skulle köra så det var bara att ladda om igen. Vi
kollade på finalen och det var en fröjd att se hur lätt Cole Sibler
körde imål som etta.
Dag 2:
Träningarna gick mycket bättre idag och hade sänkt mig nästan två
sek från dagen därpå. Var taggad ända upp till öronen och visste att
idag ska jag ta mig längre. I tidskvalet hade jag det tuffaste kvalet
och jag slutade på en sjunde plats. Men från tvåan till mig låg vi alla
innom samma sekund. Så det var tight!
Kvalet: 6 vidare.
I kvalet gjorde jag ingen vidare start, men på något sätt kom jag
om några i starten och vipps så låg jag sexa-sjua. Nu visste ja att jag
hade chansen att ta mig vidare till semin. Jag låg på bra och var tuff
i alla situationer, någon ramlade efter målhoppet och då hamnade på en
sjätte plats. Sen något varv senare så ramlade Mike Brown, så då fick
jag en grats placering till. Nu låg jag femma och viste att jag bara
fick tappa en för att fortfarande ta mig vidare. När det var två varv
kvar fick jag en sladd och en kille tog sig förbi. Men jag tog det
lugnt och fick upp focus fort igen, jag höll sjätte platsen när
målflagg kom och klarade mig vidare.
Det var jätte skönt och det var mycket glädje när jag kom in i
depån. Bröttan skrek av glädje trotts rejäl huvudvärk och Jens och Ihle
teamet var jätte nöjda.
Semin: 5 vidare.
I semin var det fem st som gick vidare. Jag spann i starten och var
i mitten av startfältet. Jag blev utträngd i starten och fick jaga från
slutet. Jag körde på så gott jag kunde och hade bra varvtider i hela
racet, men tyvärr så räckte det inte till att gå vidare till final. Jag
slutade som nia i semin.
Sista Chansen: 2 vidare.
I sista chansen var jag i mitten i starten och kom förbi några i
första böj. Jag låg trea länge och hade Julian Bill bakom mig i många
varv tills jag kom lite kort i en dubbel och han tog sig förbi i
kurvan. Jag slutade fyra och visste att det var slut för helgen.
När jag kom in efter mitt sista race så började vi packa ihop allt
inför hemresan. Vi tänkte om vi packar allt nu så kan vi se finalen sen
börja rulla hem. Trodde vi ja, efter finalen var slut så gick vi till
kassan för att hämta ut startpengarna. Det visade sig då att ingen
skulle få pengar först och då blev det ett herrans liv på alla teamen.
Det tog två och en halv timme innan vi fick pengarna och kunde börja
våran resa hem. Klockan var då halv tre på natten och vi visste att vi
var tvugna att köra non-stop för att Bröttan skulle komma till jobbet i
tid på måndag. Resan hem tog 18 timmar och det var bra segt!
Hjälmkamera från banan med Andreas Hultman
{youtube}_hyU4-mgMug{/youtube}
