Hur beskriver man egentligen en elitkarriär inom motocross som börjar med en totalvinst i Sverigecupen 2010 och sedan fortsätter med skada och en SM säsong utan att kvala in till finalerna?
Sverigecup äventyren börjande började redan 2009, men slutade då med en total 6:e plats och ingen elitlicens. Ett nytt försök 2010 och då gick det helt klart bättre. Efter en jämn säsong med toppar av vunna heat och en total 2:a plats som bästa deltävlingsresultat, slutade det med en total 1:a plats. För det belönas man med en elitlicens och äran att köra SM i motocross.
Säsongen 2011 skulle bli min första hela SM säsong, men den tog slut rätt så fort. Årets första tävling som jag körde i Kungsör slutade med crash och flera nack- och ryggfrakturer och en axel ur led. Efter det blev det som ingen riktigt ordning på just motocrossåret 2011.
Som tur är så tror Svemo åtminstone att man är kapabel att köra SM motcross i två år, utan att kvala in i någon deltävling. Så därför gjordes ett nytt försök i år att försöka kvala in och få vara med och dra i någon final med de stora grabbarna. Jag fortsatte i MX1 klassen på 450 cykel, men kom aldrig igång och det kändes helt enkelt inge bra att köra. När känslan inte fanns blev det inte kul och det kändes faktiskt som att det från en låg, låg nivå bara blev sämre. Till den femte deltävlingen i Finspång lånade jag en 250 2-takt bara för att hitta lite glädje. Riktigt kul var det, men jag bommade att kvala in, precis som i tidigare SM deltävlingar under året.
Vad gör man då för att fortsätta ha glädje i sin åkning? Jo man byter bort lite 450 cyklar mot en fin Yamaha 250F och klassar ner sig till MX2 klassen. Säger som sköningarna Ren & Stimpy skulle säga Happy, Happy, Joy, Joy! Jävlar vilken nytändning på lilla cykeln, har åkt runt som ett litet barn på banorna i en månad och varit lycklig. Nu vet jag inte om det går så vansinnigt mycket fortare, men nu finns glädjen och då ska jag ge allt i Västerås för att åtminstone vara med och kriga lite.
Kvalar jag inte in blir det troligen min sista SM tävling i min lilla karriär. Faktum är att jag kvalade in till Västerås deltävling 2010 och var runt 25:e plats i båda heaten, så jag har faktiskt kört SM final. Blaha, blaha för många, men stort för mig. Ett SM poäng och jag hade kunnat vara riktigt, riktigt nöjd.
Jag vill tacka min älskade mamma för all support hon ger mig, trots att hon inte riktigt gillar att jag fortsätter köra efter min crash. Vill också tacka PSE Parts så hemskt mycket som hjälper mig trots att jag resultatmässigt kanske inte är värd det, vi gör annat skoj ihop och syns. Yamaha Store Västerås som fixade en Yamaha 250F så att jag kan avsluta säsongen med ett stort leende på läpparna. Matte Söder Media Group som stöttar mig i alla väder, hur kass jag än är. Alla andra som supportar mig i det jag gör, på den nivå jag gör det, på det sätt jag gör det, ni vet vilka ni är.
/Tomas Persson, 33- årig lirare som började sin elitsatsning på motocross lite för sent. Gammal, rädd med en slitet kropp är jag trots allt nöjd med vad jag lyckats med. Driver även sidan mxstar.se och tidigare SM teamet Team mxstar.se.
Foto: Niklas Svensson, motocrossinaction.com
