Tvådagarstävlingar på en helg har hänt förut, men att mosa på ett tre timmars endurolopp som uppvärmning under lördagen händer inte så ofta (som tur är).
Vill man ta en enduroklassiker så har man dock inte så mycket att välja på, så i lördags åkte jag 80 mil tur och retur ner till Eksjö för att grisa runt bland stenar och lera i skogen. Jag måste erkänna att jag mentalt inte riktigt hade ställt in mig på att det i Ränneslättsloppet var så lång körtid som det faktiskt är. Jag visste ju att det var minst tre timmar precis som GGN, men hade mentalt mer tanken på att det var som Stångebroslagets strax under två timmar. Det visade sig också att det skulle straffa sig, jag har aldrig någonsin varit så slut på grund av hojkörning som när jag kom i mål efter 3 timmar och 15 minuters körning.
Jag hade dagen till ära lånat en KLX450 att köra på för att det skulle vara kul att testa och tanken att den skulle gå lite bättre bland stenarna än min vanliga crosshoj. Hojen gick jäkligt bra, inte mycket att klaga på förutom att jag tycker att den är lite väl klumpig, slänger runt min vanliga hoj smidigare i skogen.
Man kan lugnt säga att det mesta gick emot mig under Ränneslättsloppet, jag kom inte iväg i starten men hade sedan två bra varv och var som bäst uppe på en 3:e plats. Sen började det gå utför, körde på det tredje varvet fast i det så kallade "diket", sen snurrade jag runt på den andra publikfavoritplatsen "berget" och då började jag bli riktigt trött. Gjorde sedan ett antal skitvurpor och fick stå och kicka då elstarten gett upp helt. Tappade fjädern som håller upp stödet och fick stanna och knyta upp det med avspärrningsband, fyllde på lite kylarvatten och så vidare.
Tog mig tillslut imål på en 10:e plats, inget dåligt resultat, men jag hade förväntat mig mer.
Efter en rejäl kraftansträngning lyckades jag tillslut rulla ur sängen på söndagen. Krampen jag fått i båda benen och vänsterarmen från dagen innan, gjorde sig härligt påmind i form av skön dunkande smärta.
Uppsala MK och Rörkens motorstadion utanför Uppsala stod som värd för den 11:e och sista deltävlingen i Stockholmscrossen, med en på morgonen rejält smetig bana som i slutet av dagen var helt ok.
Holeshot i kvalet kändes bra, men klubbkamraten Robert Johansson #710 ville annat och skulle bara förbi och fram. Hade jag inte svängt ut i leran när Robban skulle hoppa om mig, hade det nog smällt duktigt redan här. Robban hade dock valt slicks i kvalet och for som en hal tvål över hela banan och jag var riktigt nära att köra in i honom flera gånger och mycket riktigt blev det även så i slutet av första varvet. Vi for båda två i backen mitt uppe på ett hopp, men som tur var hade jag hojen igång och kom iväg som etta, vilket jag sedan kunde hålla in i mål.
I finalen var jag enligt mina beräkningar tvungen att vara före Daniel Olsson #780 imål för att ta hem den totala andra platsen och det blev ett pressat läge då Daniel tog starten. Han drog sedan upp ett bra tempo, men jag kände att jag kunde hänga på och när han sedan konstigt nog valde att nästan stanna för att rycka en tear off tackade jag och drog ifrån. Var sedan hårt uppvaktad av Johnny Bäckström #587, men som sedan gick i backen och i slutet av Robban. Kände mig dock trygg i körningen och kunde köra mot årets tredje delseger i rad.
Mina egna beräkningar innan finalen visade sig sedan vara helt fel, men det gick vägen ändå tack vare att Robban klämde sig in mellan mig och Daniel Olsson i den sista deltävlingen. Nu slutade jag och Daniel på samma poäng, men jag blev totaltvåa tack vare flest heatsegrar.
Nu är det Gotland Grand National kvar den 1 november och då kommer jag vara 100% förberedd och 100% laddad för ett bra resultat.
Stort tack till dem som kom ut och fikade, snackade skit och kollade på racing. Som alltid jätte, jätte tack till min kära mamma som ordnar så mycket för sin son. Man skulle kanske kunna tro att jag borde klara mig själv vid 29:e års ålder , men det skulle inte gå utan dig.
Tack till min flickvän, bror och mor som kom med bubbeldricka och Zoo efter finalen, vilket lyx.
/Tomas #325
