I helgen som var hade vi tre svenskar ute i världen för att köra VM, Max Nyberg och Rasmus Sjöberg körde MX3 VM i Schweiz och Marcus Norlén körde MX2 VM i Holland.
Bäst lyckades Nyberg och Sjöberg som fick med sig en hel del nya VM poäng. I det första var det Sjoberg som lyckades bäst efter att Nyberg blivit inblandad i en startcrash och hamnade precis utanför poängplats som 21:a, Sjöberg körde till slut in på en fin 13:e plats. I det andra var det omvänd ordning bland svenskarna, Sjöberg körde till sig en poäng genom en 20:e plats och slutade på en total 15:e plats. Bäst i det andra heatet var alltså Nyberg som på de första varven körde upp sig från 20:e till 9:e plats för att mot slutet tappa lite ned till en 11:e i mål. Totalt slutade Nyberg på en 11:e plats.
I MX2 VM gick det återigen tungt för Marcus Norlén, trots bra självförtroende både med material och körning efter nya VM poäng helgen innan på Irland. Mackan slutade på en 14:e plats och kvalheatet och hade sedan 12:e tid i sista chansen.
Rapport från Max Nyberg:
Göta MS Max Nyberg packade tidigare i veckan bussen för en färd till de Schweiziska alperna. Istället för skidor så var det två stycken Honda CRF450 som trängdes i lastutrymmet, då det var årets näst sista deltävling i MX3-VM som skulle köras. Banan i Roggenburg är minst sagt speciell, då det går kor och betar på den när det inte körs VM. När gräset slitits bort så uppenbarade sig en snabb och otroligt kuperad bana av jord. Det skulle ha gått utmärkt att åka utför i den om det funnits snö, så branta var backarna. Max stortrivdes och körde till sig sitt hittills bästa resultat i VM genom att sluta 11: a.
– Det känns riktigt bra att jag fick revansch för all otur jag hade i heat ett. Efter tidskvalet så visste jag att jag hade farten för att slåss där framme, berättar Max.
En snabb och kuperad jordbana är inget som brukar tilltala svenska förare, men Max tillhör den exklusiva skaran som både gillar och behärskar detta underlag. Bördig från östra distriktet så är han uppvuxen på banor liknande Malmabanan och Pepparrotsbanan, men ingen av dem går att jämföra med vad som väntade i Schweiz. Backarna var otroligt branta och det gick rejält fort både utför och uppför. Banan krävde både mod, finess och känsla för underlaget och Max visade i tidskvalet att han kunde rita dit ett kryss i varje ruta då han stortrivdes.
– Det är roligt att köra tidskval när man kommer till en bana som man gillar, och dessutom har en cykel som går helt perfekt som min Honda gör. Jag slutade 11: a och var faktiskt bara 1,5 sekunder från pole position vilket är min bästa insats i VM. Trots att det regnade till och från under dagen så var det fint fäste och banan var riktigt rolig, förklarar Max nöjt.
Banan var verkligen tålig, för hela natten till söndagen så föll regnet över sluttningarna men den var ändå i perfekt skick på tävlingsdagen. Med två bra starter så fanns alla möjligheter för Max att slåss om en plats kring topp 10 totalt, men planen sprack tyvärr omgående då Max drogs med i en startvurpa i det första heatet.
– Jag var absolut sist efter att ha lyckats slita loss min cykel från en annan som låg kvar och vars förare gav upp. När jag kört för glatta livet i två varv var jag ikapp kön då en kille trillade framför mig igen. Samma sak upprepades i princip och efter det så var det bara kamp hela vägen för att köra om så många som möjligt. För att göra det hela ännu svårare så förstördes min stötdämpare i en av incidenterna, så cykeln studsade och for över hela banan. Jag kom 21: a till sist vilket är första placeringen utanför poängplats för att göra det ännu värre, suckar Max.
Inför heat två så är det ingen överdrift att säga att Max var arg som ett bi, och han lyckades placera sig någonstans runt 20: e plats ut på varv ett. Hade de befunnit sig i en kö till liften så skulle Max ha skaffat sig många ovänner för sitt uppträdande i kön, han vägrade att acceptera sin plats eller vänta på sin tur. När de andra förarna följde spåren så åkte Max överallt utom i dessa i sin iver att ta sig framåt. När en nervös pappa räknade Max placering efter ett varv så hade han avancerat drygt 10 platser!
– Jag var nia efter ett varv berättade de efteråt, och det var ett ganska så skapligt första varv om jag får säga det själv. Jag kände att det fanns fäste i banan och därför kunde jag passera dem utan att ta stöd av vallar. Efter det så drog jag bara så mycket jag kunde utan att göra några större misstag. Jag hade en fin fajt med Christian Beggi som ligger tvåa i VM så antagligen körde jag på rätt så bra. Jag tappade någon placering mot slutet då det började regna eftersom jag blev lite spänd, men att sluta 11: a känns otroligt skönt, summerar Max.
Max kommer att ligga kvar utomlands i veckan, med förhoppning att även få köra årets sista deltävling som avgörs i Tyskland näste helg. I skrivande stund har han inget besked på att så blir fallet, men förhoppningsvis ska Svemo kunna ordna startmöjlighet.
Rapport från Marcus Norlén:
Körningen kändes bra hela dagen, gjorde lite små justeringar med däck val, fjädrings inställning och bestyckning på hoj på första och andra träningen, för att få fullt ut av grejorna. Jag var nöjd me hojen och allt, men ja var lite för långsam bara, har inget att skylla på. Det är stenhårt med små marginaler, något mer finns inte å säga.
Jag ser fram emot nästa VM deltävling i Faenza, Italien. Det är en fin jord bana och jag ska göra som jag brukar, mitt absolut bästa och ge järnet.
