Att komma till en tävling med målsättningen att vara på pallen och tillslut hamna på en 22:a plats känns ju inte helt bra. En variant är ju då att man haft lite för högt ställda krav eller så gick det kanske bara jävligt dåligt.

Vi hade diskussionen på kvällen efter tävlingen och där vissa hävdar att man ALLTID har gjort sitt bästa och därför så är slutresultatet alltid helt enkelt inte bättre än vad man är. Jag hävdar med bestämdhet att så är det inte. Självklart kan man gå i mål i en tävling och känna att man inte har fått ut allt man kan. Precis så kände jag efter årets målgång av Gotland Grand National. Kanske var pallen ett högt mål, men jag känner absolut att jag hade kunnat genomföra det om jag haft en bra dag.

Jag började tävlingen med en patenterad start från mig, vilket innebär 3-4 kickningar istället för en och i och med det en kölapp långt ned i fältet. Sen flöt det faktiskt på riktigt bra ett tag och åkte första halvvarvet efter Stefan Da Silva som tillslut blev trea. Men sen började det strula och crasherna avlöste varandra under resten av tävlingen. Tappade verkligen motivationen och var ett tag bra sugen på att bryta. Nu är det inte riktigt min stil och jag körde igenom tävlingen och slutade som sagt på en 22:a plats med 6 körde varv och en totaltid på 3.23.

Stort tack till mamma Ingrid och systrarna Louise och Teres som var på plats och hejade på. Jätte tack som vanligt till de som hjälpte till i depån, helt ovärderlig hjälp.

Ett litet klipp från tävlingen har ni på följade länk http://www.youtube.com/watch?v=KXf6mAcLOQ8