Lilla julafton hos mamma Ingrid där det käkades en hel del mumsig julmat, som det bör. Prinskorv, köttbullar, revbenspjäll, skinka, sill, trippla bortioner Ris ala Malta och mycket, mycket mer borgade för en slapp kväll framför teven. Icke sa nicke tyckte lillasyster Karin, istället skulles det ut löpspåren.

Problemet är ju bara att syster har lite förkärlek för att springa och då sticker man inte ut och små myser i 30 min. En timme och 20 minuter senare, en bra bit över milen och syrran har knäckt mig totalt. Vaderna är stenhårda, knäna värker, jag är helt enkelt allmänt sopslut i kroppen.

När jag väl var där ute, kändes ju kombinationen julmat och löpning med syster helt fel. Just nu känns det kanske som att det var helt rätt, man behöver någon bättre som pushar på.

/Tomas