Då var det avklarat, årets upplaga av Gotland Grand National. Det var utlovat från flera håll att det skulle bli den värsta, blötaste och skitigaste tävlingen någonsin och det gick inte annat än hålla med om att så skulle det nog bli.
Lyckligt förvånad konstaterar jag själv att det blev en riktigt fin tävling, i mina ögon bättre än min enda tidigare start från förra året. Visst stod det mycket vatten på några ställen, men det var bara att hissa upp fötterna och vrida på rullen så var man igenom, om än rejält duschad.
Förberedd som aldrig förr inför starten skulle jag inte bli lurad som förra året, utan nu skulle jag vara med i toppen direkt. Det sket sig duktigt kan man säga, jag stod med glasögonen i handen när starten gick och återigen var det hundratalet förare före i spåret. Ett bra första halv varv utan misstag gjorde dock att jag var med uppe i toppen, sen kom två av dagens egentligen riktigt misstag på rad, körde stopp i breda stenbacken efter varvning och tippade omkull i ett lerhål. Efter det flöt tävlingen på fint för mig, tippade omkull ytterligare någon gång, men med hojen igång så det var ingen fara.
Fick som vanligt ett fantastiskt depåstopp, stooooort tack till Rosander, Petta och Totte för den superba servicen. Att komma ut med lättad hjälm, nya handskar och glasögon, avtorkade handtag och sadel är den största njutningen på hela GGN. Som en helt ny människa far man fram som värsta Lappen Nilsson tills man ett halv varv senare är lika skitig igen, hjälmen väger bly och blicken rakt ner i framskärmen.
När jag gick imål hade jag i ärlighetens namn ingen som helst koll på vilken plats jag låg på eller för den delen hur många varv jag hade kört. Känslan när jag kom till depån var att något var fel och att jag bara kört fyra varv. Jag hade då endast varit ute i strax över tre timmar och kände mig oförskämt fräsch i kroppen. Mitt uppladdningsupplägg med gröt, pasta och Slow Carbs 2 från Fairing verkade ha gjort susen, mycket stor skillnad mot känslan under och efter Ränneslättsloppet. Noterade också en bakhjulspunktering efter målgång, har ingen aning om när jag fick det, sladdar ju en del på kalkstenen även utan punktering.
Nu till det konstiga och även kanske lite tråkiga. När jag fick reda på mitt resultat visade det sig att jag kommit på en 2:a plats efter min klubbkamrat Lars Lindell som mycket starkt körde in på en 1:a plats. Tyvärr visade det sig när vi kom tillprisutdelningen att det smygit sig in en förare på första platsen och jag var raskt nedflyttad till en 3:e plats. Inte så illa med en 3:e plats, men en 2:a är ju såklart bättre. Det känns inte som att det riktigt rätt till vad det gäller denna förändrade resultatlista, läs mer om detta i en enskild blogg som kommer inom kort.
Stort tack som vanligt till min kära mamma som själv åkte över till Gotland för att supporta, jättekul att du var med på prisutdelningen också. Stort tack igen till den perfekta depåpersonalen Rosander, Petta och Totte. Tack till Monster Energy för lånet av den schyssta skutan. Tack ti ll A-däck för Michelin svålarna.
/Tomas
