I helgen kördes årets första deltävling i motocross-SM, där trefaldige
svenska mästaren Kalle Karlsson onekligen gick från ett stort
frågetecken till ett ännu större utropstecken. Kalle bevisade för alla
tvivlare vad en rutinerad 85 kilos förare kan åstadkomma på en otrimmad
cykel genom att sluta tvåa totalt på en bana han avskyr.
– Min
målsättning inför helgen var bara att överleva den eftersom jag avskyr
banan och trodde den skulle missgynna mig. Med facit i hand så gick det
ju riktigt bra, och nu ser jag verkligen fram emot Linköping nästa helg
på en bana som jag gillar, säger en glad Kalle.

Stoptébanan hos
SMK Eksjö är tämligen enkelspårig, och Kalle gissade därför att hans
kombination av högre vikt och mindre effekt än konkurrenterna skulle
göra det svårt. En överdriven bevattning av banan gjorde dessutom att
den under söndagen fanns färre alternativspår än normalt. Kalle trodde
att han skulle mäkta med två placeringar inom topp tio, men var
överraskad redan i tidskvalet över hur väl hans Honda hängde med.
–
Cykeln går jättefint, men jag bedyrar att den är helt standard förutom
ett annat avgassystem. Jag var trea i tidskvalet på en bana som var
lite underlig då vi körde efter tjejernas första heat. Deras spår
passade ju inte oss och blev snabbt sönderkörda tills det inte fanns
några hela spår på banan. Trea innebär en bra placering på grinden så
jag var rätt så nöjd.

Till söndagen så sken solen, och ett par
tusen åskådare fanns på plats och njöt av motocross och en temperatur
runt 20 grader. Spänningen var stor när starten skulle falla i heat ett
i MX2-klassen. Vad skulle Kalle på en standard Honda 250f mäkta med?
–
Jag tror att jag var sexa eller sjua efter de två första kurvorna.
Starten var sådär men jag hade en bra inner och knep många där. Jag
körde nästan över Per Nyberg som föll efter ett par kurvor, efter det
låg jag femma och skötte mig själv nästan hela heatet tills en förare
bröt och jag tjänade en plats och slutade fyra. Jag var lite för het i
början av heatet och dog därför lite i mitten av heatet, mot slutet
bevakade jag bara min placering, summerar Kalle.

I det andra
heatet gjorde Kalle en riktigt bra start, ekvationen kilo/hästkraft
till trots och var tvåa genom startsvängen. En motståndare tappade
oväntat sin sadel vilket tvingade Kalle att väja och han tappade då en
placering och var trea. Efter ett varv hade Kalle tagit tillbaka den
och låg tvåa bakom Fredrik Karlsson.
– På varv tre eller fyra så
bromsade Fredrik stopp i en inner, och jag låg precis bakom och
fastnade vilket gjorde att Filip Turesson kunde passera mig. Han drog
två snabba varv då jag inte hängde med, men sedan kunde jag arbeta in
avståndet och kände att en heat seger inte var omöjlig. Jag kom nära
honom på baksidan av banan men han körde sönder en vall så jag var
ytterst nära att slå runt framåt eftersom jag låg så tätt bakom, och då
tänkte jag att det var bättre att sluta tvåa än att ligga skadad på
rygg på baksidan av banan. Jag höll sedan mest mitt eget tempo, och på
grund av lite varvningar som störde så kom jag aldrig tillräckligt nära
för att utmana honom på slutet. Det fanns några ställen där jag körde
lite snabbare, så det hade varit spännande om jag fått slagläge men jag
är nöjd att sluta tvåa på den här banan, summerar Kalle.

Tack
vare placeringarna fyra och tvåa, samlade kalle ihop 40 poäng, endast
en poäng mindre än BMK Uddevallas Filip Turesson, och två poäng mer än
Fredrik Karlsson. Kalle har visat vad han är kapabel till på en
standard Honda CRF250 med Öhlinsfjädring, och även vad en standard
Honda är kapabel till. Fortsättning följer redan nästa helg i Linköping
på en bana som Kalle gillar mycket bättre, och man kan redan nu
konstatera att Kalle mot mångas tips återigen är en guldkandidat.

Text: kallekarlsson.se

/Tomas, mxstar crew