Att ett hopp som fungerar så bra på träning och kval kan
ställa till det så i en final. Jag säger inte att dubbelhoppet på Sala var
enkelt, men för mig kändes det hur säkert som helst under träning och kval och
jag kunde inte drömma om att det skulle gå så illa i finalen. 

Det började med att jag kom upp lite kort i stora dubbeln på
första varvet och fick en dubbelstuds ut mot kurvan som kom oroväckande fort. Jag
valde att gå ganska rakt fram och bromsa hårt, för att vika av på yttern och
komma iväg igen. På yttern stod det dock ett vackert orange plaststaket och det
funkade tydligen inte att valla på. Med fem varv plaststaket i baknavet gick
till och med värsting kawan lite trögt och jag tvingades stå i två varv och
slita bort plast. Vem eller varför man valt att sätta upp detta staket, eller
varför man inte sätter det 30
cm upp från marken, kan man fråga sig. 

Efter denna fantastiska inledning gick jag ut efter ledaren
Fredrik Ström och hade inga problem att hänga med honom, efter två varv blev
det dock problem igen och även denna gång i det härliga dubbelhoppet. Fredrik
och jag kom ifatt en varvad åkare och båda dessa valde att bromsa hårt och sent
för att endast rulla över dubbelhoppet, jag valde dock den ultimata lösningen
att med för lite fart försöka hoppa upp på platån. Detta resulterade i en
landning i uppgången på platån och en fin kullerbytta som följd. Att sluta på
36:e plats, när jag kände att jag hade hastighet för en podieplats är inte kul
eller bra och besvikelsen är just nu väldigt stor. 

Det som glädje med dagen är dock min heatseger i kvalet och
jag fortsätter rada upp säkra kval, 2:a, 3:a, 2:a och idag 1:a är inte så illa.